Återigen dags för lite Fuelbox-frågor. Efter de där "lära känna Elina"-frågorna kör vi kategorin Vänskap.


Vem är din klippa?
Just nu har jag nog ingen inom vänskapskretsen som jag ser som "the outstanding" klippa. Det finns ingen jag direkt delar ALLT med - delar knappt ens allt med Micke. Känns dock som att de vänner jag har är vänner som skulle ställa upp när det krisar, likväl som jag ställer upp för dem. Mitt svar blir därför lite cheesy - Mikael.

Vilka är de viktigaste ingridienserna i en bra vänskap?
Först och främst att man kan lite på varandra. Det jag berättar för en vän skall stanna där.
Att man kan komma överrens - det ska inte enbart ske på den ena partens vilkor (vilket jag tidigare berättat inte alltid varit fallet...).
Framförallt ska man väl även ha roligt ihop, kunna ha roligt i varandras sällskap.
Jo, men de tre känns som bra ingridienser - förtroende, humor samt att allt sker på lika vilkor.

Hur känns det när en vän sviker dig?
Min första tanke när den här frågan dök upp var när jag velat dra iväg på grejer med en specifik vän, men denne har dragit sig ur i sista minuten eller slingrat sig för att "komma undan".
Även om man till slut förväntar sig att det kommer bli just så eller att personen kommer bli okontaktbar ju närmare det sagda datumet man kommer så är det självklart frustrerande ändå, man blir besviken oavsett. Man har ju liksom sett fram emot att få göra just det här med just den här personen och har man inte fått ett klart "Nej, jag kan/vill inte" så räknar man med att personen i fråga kan. Hade det hänt någon gång ibland hade jag kunnat ha överseende, men när det händer gång på gång på gång... Då ger man tillslut upp och slutar fråga. Man vill inte stå där i slutändan, besviken återigen. Ingen rolig känsla alls - hur mycket eller lite man än hade velat att det hela skulle bli av.

Hur gör du för att ta tillvara på dina vänskapsrelationer?
Jag kan ärligt säga att jag är fruktansvärt dåligt på det... Att hålla relationerna vid liv.
Innerst inne tror jag det beror mycket på att jag inte vill bli just sviken. Jag låter bli att fråga om personen vill följa med på saker och ting i och med att jag inte vill få förhoppningar som sedan grusas. Jag vill inte heller känna att jag får ett nej då det känns som att personen inte gillar mig, att jag inte är bra nog.
Just av dessa två anledningar har jag nästan alltid tagit ett steg tillbaka och låtit vännen vara den som är drivande gällande att hitta på saker - träffar, middagar, göromål. Då kommer det faktiskt från en person som jag  vet vill umgås med mig, hellre än att jag riskerar att känna mig... ratad. Det är alltså inte för att jag själv inte vill utan för att jag helt enkelt inte vågar.

 

För att försöka knyta ihop säcken: jag gillar mina vänner, jag uppskattar dom men jag har svårt för att ta det där klivet från bekantskap till vänskap och att faktiskt börja umgås. Jag behöver även bli bättre på att ta hand om och ta kontakt med de vänner jag har för att inte förlora dem.