Helgen har varit trevlig med umgänge hos familjen i Borås fredag-lördag. Ändå har jag av någon anledning sedan i torsdags känt mig off, anti och (framförallt igår) lättretlig. På ett sätt är jag inte förvånad, jag brukar bli sån under hösten i perioder, att jag mår piss utan att jag egentligen kan sätta fingret på att något hänt som utlöst det hela. Till viss del misstänker jag hösten i sig - det blir bara mer och mer mörkt, blött och kallt. Vintern är dessutom i antågande med snö, halka och ännu mera kyla. 

Jag har dessutom kommit till det stadiet på jobbet att jag tar samtal på egen hand och har gjort så i ca två veckor. Det är verkligen ingen som egentligen kräver någonting, alla har full förståelse för att jag fortfarande är ny, har frågor och därför inte kan allt. 

Däremot lägger jag press på mig själv - jag vill visa att jag kan, att jag lärt mig och kanske framförallt att jag duger. Jag vill att man ska känna att jag var rätt häst att spela på och inte någon kamel, så som Micke brukar uttrycka det i V75 när hästarna springer bort sig. 

Jag vill inte göra nybörjarmisstag längre. Samtidigt försöker jag intala mig själv det mina kollegor säger - jag kommer göra misstag, fel gör dom med trots att de har hängt med bra längre än jag. Sker det så är det inte värre än att någon berättar det och så gör man om och gör rätt. Ändå lägger jag den där pressen på mig själv att klara mig själv, vilket jag alltså inte borde göra. Inte alltid iallafall och det är verkligen mer än ok att inte kunna allt!