Så var det plötsligt slutet på Juli och dags för årets premiering. Keonore hade sett tvåbeningarna ett fåtal gånger i hagen, de hade kommit i stora flockar vid två tillfällen. Gull-Viva, Maj-Gulls föl, berättade dock att hon sett dem flertalet gånger. De brukade dock hålla sig vid ängarna tillsammans med Pontus, vilket människan kände till och därmed brukade besöka. Männen som ledde runt dessa skockar med människor var de som hade kommit för att titta till flocken den där dagen då Leonore var så liten.
”De är väldigt snälla!” Sa Gull-Viva.
”Ja”, höll Wilma med. ”De bjöd på morötter, det var väldigt gott!”
Leonore fnös åt dem – hon gillade inte två-beningen, det kändes som att de inkräktade på vårat område.
Än mindre gillade hon dem när de kom för att samla ihop alla ponnyerna för premieringen. Många av de andra fölen och unghästarna var uppspelta och lite nervösa, medan de äldre stona var betydligt lugnare. De hade gjort det här förr och ledde de yngre generationerna i riktning mot fållorna där det även samlats en hel del åslådare utanför staketet för att titta på. Leonore kände enbart obehag och ville inte alls följa med. Hon trippade fram tätt intill sin mor med öronen aktivt spelande fram och tillbaka. Kom en människa lite nära stegrade hon och backade runt sin moders bakdel alternativt tog några snabba galoppsprång framåt för att komma förbi de där två-beningarna så fort det bara gick. Linnéa däremot kunde inte brytt sig mindre om hur närgångna de var. Hon visste att de inte ville något ont.
Väl vid premieringsområdet stängdes ponnyerna in i små, små hagar med plats för tre-fyra ponnyer per hage.Linnéa och Leonore hamnade i samma som Alva och Wilma samt ett ungsto som hette Tussilago. Tussilago var bara tre och hade ännu inte själv fått något föl. Hon tyckte mest det var spännande att de skulle få träffa människorna och både hon, Wilma och de bägge mödrarna hälsade på de som kom för att titta och lät de som ville komma åt att klappa.
Efter någon timme kom män och kvinnor och plockade ut russ för premieringen, några i taget. De började med unghästarna, där Tussilago således var en av de första. Hon beskrev för de bägge fölen att det inte hade varit så farligt, grimman de hade trätt över hennes huvud var såklart lite konstig och hon kunde inte gå fritt som hon ville utan behövde följa med människan som kommit och hämtat henne. Hon beskrev att de hade gått till en lite större inhängnad där de gått fram och tillbaka samt i ring, men även travat och fått stå still medan några människor hade stått i mitten och tittat på dem.
Dörefter hämtade de både Alva och Linnéa på samma gång för deras visning. En av männen höll tillbaka Leonore och Wilma då de skulle få stanna kvar ensamma tillsammans med Tussilago. Leonore tyckte förvisso om de båda stona, men hon uppskattade inte de närgånga människorna.Hon stegrade och försökte knuffa sig förbi mannen, men han var van och lyckades utan problem hålla fölen kvar i fållan. Leonore sprang fram och tillbaka längs med staketet och ropade efter sin mor som var på väg bortåt. Linnéa gnäggade lugnt att hon snart var tillbaka.
När dagen närmade sig slut var det sedan dags att byta hage. Alla russen släpptes först och främst ut ur sina fållor där de samlades i en stor grupp som leddes av ett sto som varit med i många år. När gruppen samlats och lugnat ner sig förde hon dem mot grinden där de skulle ta sig över vägen in till Hösthagen. Där stod människorna på rad på varsin sida över vägen så att hästarna skulle kunna ta sig rakt över in genom nästa grind. Där inne skulle de gå i hela fyra månader innan man skulle behöva umgås med människan igen.
0 kommentar(er)
