Jag hoppade av vagnen vid Opaltorget I Göteborg där jag skulle ta testet. Testet för att se om jag höll måttet så att säga.
Jag har alltid blivit kallad Smart-ass. Stud hette det när jag gick i högstadiet – inte med engelskt uttal utan med svenskt u. Mina nya gymnasie-kamrater var snabba med att snappa upp att jag hade lätt för mig. Jag har alltid haft lätt för att ta in och se saker som andra inte ser. För mig är det inget märkvärdigt, det bara är så det är. För andra har det varit mer annorlunda. Det var väl så, när någon sticker ut och inte är som alla andra.
Hemma var jag bara Johanna, lillasyster till Maria, Johan, Filip och Simon. Där försvann jag lätt i mängden. Mina brorsor höll på mycket med sport, både Johan och Filip spelade ishockey flera dagar i veckan. Simon spelade bandy och basket. Maria spelade fotboll till alldeles nyligen, nu har hon gått över till ett kontorsjobb på klubben där hon även är ansvarig. Hon verkar trivas och får hålla på med det hon älskar trots att hon inte kan spela längre. Det blev lite för många skador.
Simon, Filip och Johan bor fortfarande hemma, de är 17 och 19 och 20. Själv fyllde jag 16 i förrgår och får därför göra testet för Mensa. Egentligen redan från 14, men det var först nu jag kände att jag ville ta reda på om jag verkligen är så smart som mina jämnåriga uppfattar mig. Det var därför jag just nu befann mig vid Opaltorget. Enligt kartan var det ett stenkast till testlokalen... Jenny hade åkte med på samma vagn, inte hela vägen men eftersom jag normalt sett tar vagnen till Guldheden så uppkom såklart frågan vad jag skulle göra ute i Tynnered.
- Jag ska till Community-skolan!
Genast ångrade mig – varför berättade jag det!? Nu måste det ju komma följdfrågor! Kunde jag inte bara sagt att jag skulle till läkaren?
- Jaha, vad ska du göra där?
Jag funderade en stund på om jag skulle ljuga eller inte, men kom fram till att jag inte kunde ljuga för Jenny.
- Jag ska göra ett test.
- Jaha, vadå, som nationella provet eller? frågade Jenny samtidigt som hon stoppade in ett Extra-tuggummi och började tugga. Hon höll fram påsen mot mig och jag tog ett, mest för att lugna nerverna lite.
- Något sådant... besvarade jag hennes fråga och tittade mig sedan runt om i vagnen för att se om det fanns någon mer där som vi kände. Jag ville liksom inte att alla skulle få reda på det, inte än iallafall! Vi var ju bara en termin in i gymnasiet...!
Jenny hoppade av Lantmilsgatan, så jag behövde tack och lov inte förklara närmare än så.
Jag såg mig omkring på ändstationen och funderade på i vilken riktning jag skulle. Det fanns inte så många alternativ, annat än att följa en asfalterad gångväg ner mot vad som såg ut som ett gäng bostadshus. Det var däråt jag hade uppfattat att jag skulle gå. Jag fick syn på Hemköp och visste att jag var på rätt väg! Efter att ha rundat husknuten såg jag COMMUNITYSKOLAN med stora bokstäver. Jag hade inte varit nervös innan, men nu började det allt pirra lite!
Jag försökte dämpa fjärilarna med att intala mig själv att det inte är hela världen om jag inte lyckas. Det hjälpta litegrann, men innerst inne visste jag ju att jag likt på proven i skolan ville ha ett bra resultat... Jag tog ett djupt andetag, gick fram till dörren och öppnade den.
0 kommentar(er)
