Karlsson kom tillbaka ett par dagar senare. Janne hade åkt hem till sig i Jönköping och skulle inte komma tillbaka förrän om två helger. Han stod och bankade på dörren och skrek.
Jag VET att du är där inne, Johanna!
Jag hörde på hans röst att han var onykter. Jag önskade så att jag inte bodde på fjärde våningen längre – då hade jag kunnat ta mig ut genom ett fönster, men det gick ju inte nu...
ÖPPNA DÖRREN då din jävla fitta! skrek han där utanför.
Maria kom yrvaket ut i vardagsrummet och satte sig bredvid mig i soffan där jag satt och skakade. Hon la sin hand på min axel medan tårarna började rinna på mig.
Förlåt! var det enda jag kunde viska fram.
Va fan glor du på!? snäste Karlsson ilsket åt någon granne ute i korridoren.
Det tog någon timme innan han hade lugnat ner sig och gått därifrån. Jag hörde honom ge dörren en sista spark innan hans ilskna steg rörde sig mot trappuppgången. Vi hörde hur dörren till trapphuset öppnades och stängdes varpå vi smög fram till vardagsrumsfönstret och tittade ut. Vi såg honom storma ut efter någon minut. Han kastade en sista blick upp mot vårat fönster innan han försvann i natten.
Dagen därpå fick vi ett samtal från vår hyresvärd. Det var inte bara Agda tre dörrar bort som hade ringt, hon ringde så fort ett pip hördes efter kl 22. Det var ytterligare tre samtal han hade fått om bråk vid vår lägenhet. Jag bad om ursäkt och lovade att det inte skulle upprepas.
Så fort vi hade lagt på ringde Maria polisen. Hon undrade om vi kunde få ett besöksförbud på Arne, hur vi skulle gå tillväga. Jag var tvungen att ge mitt medgivande först – det var mig han var ute efter, inte Maria. Jag viftade bort det hela, det måste varit en engångshändelse.
Kvart över fyra var han tillbaka, precis när jag skulle gå till jobbet. Han klev ur hissen precis när jag skulle låsa.
Johanna! Låt mig bara få prata med dig!
Nej, Arne – jag vill inte ha mer med dig att göra! sa jag, medan jag vände mig om och gick mot trappan i andra änden av korridoren. Jag hörde hans steg komma bakom mig, varpå jag ökade stegen.
När jag kom till trapporna gick jag hastigt ner till första avsatsen innan jag började springa.
Johanna!! Stanna då!
Jag kände hur hjärtat slog i bröstet på mig, det kändes som att det var på väg igenom bröstkorgen.
Jag slet upp dörren och sprang bort till bussen som precis gled in vid hållpatsen.
Snälla, åk! sa jag till chauffören samtidigt som jag tittade mig över axeln. Karlsson hade precis kommit ut genom dörren, alldeles röd i ansiktet. Han jagar mig!
Chauffören stängde dörrarna och tryckte på gasen. Karlsson hann fram precis när vi svängde ut på vägen igen och började frenetiskt slå på bakdörrarna.
Tack! sa jag till chauffören, som bad mig slå mig ner på sätet precis innanför framdörrarna så att han kunde hålla ett litet öga på mig. Jag messade Maria och berättade att Karlsson varit där igen och att det vore bra om hon kunde sova hos en kompis inatt. Jag ogillade tanken på att hon skulle möta honom själv.
Väl på jobbet oroade jag mig hela kvällen – tänk om han skulle komma hit och bråka också? Han visste ju var jag jobbar och vilka tider jag har. Jag berättade för min närmaste kollega vad som hänt och hon erbjöd sig genast att låta mig sova där ett par nätter, tills det lugnat ner sig vilket jag glädjande tackade ja till.Min bbliv
0 kommentar(er)
