Jag lyckades på något vis ta mig ut genom fönstret. Det gick så fort, så jag uppfattade knappt själv hur det gick till - varken hur jag fick upp ett fönster jag aldrig tidigare hanterat på ett så enkelt sätt eller hur jag tog mig ner två våningar utan att slå ihjäl mkg. Plötsligt stod jag där på gräsmattan iallafall, helt oskadd. Jag såg mig om över axeln och såg de båda männen skyndsamt gå tvärsigenom rummet där jag precis legat. Den av dem som kom först såg ung ut, med bronsfärgat hår. Den andra snäppet äldre med blont hår och gyllene ögon - hur man nu kunde uppfatta det från det här avståndet. Det hade jag dock inte tid att tänka på nu! Jag kastade mig därav iväg mot skogen. Det här stället måste jag ta mig bort ifrån var min spontana känsla. Att ligga i ett sjukvårdsrum med en brännande känsla i kroppen i någons privata villa kan aldrig vara bra!
När jag sprang genom skogen kände jag av att de var bakom mig. Jag glömde närapå vart jag var på väg. Det hade å andra sidan inte spelat någon roll, för jag kände ändå inte igen mig. I och med att jag inte visste var jag befann mig spelade det ingen roll vart jag sprang, så länge det var bort från det huset!
Kroppen reagerade innan sinnet gjorde det och tog ett språng rakt upp i luften. Jag fick tag på en gren och började klättra. I närheten kring min vänstra fot kände jag vinddraget från något som for förbi i motsatt riktning. Jag kände adrenalinet inombords och tryckte ifrån hårt för att komma upp snabbare, bort från det där håriga vilddjuret som försökt hugga tag i mig. Väl en bit upp fortsatte jag framåt, från gren till gren, från träd till träd tills det plötsligt tog stopp. Det fanns inga fler träd framför mig, bara ett vidsträckt vatten. Trädet jag just nu höll mitt grepp om stod på gränsen till ett stort stup. Nedanför trädet dök den första vargen upp, en stor rödbrun en som tittade upp mot mig och morrade. Jag vände mig om och tog mig tillbaka till trädet bakom och spanade ut i skogen. Hade jag skakat av mig dom bakomvarande? Jag var inte säker... Men vet skulle jag ta vägen nu? Jag vände blicken först åt höger, sedan åt vänster. Höger kändes bättre.
När jag sprang genom skogen kände jag av att de var bakom mig. Jag glömde närapå vart jag var på väg. Det hade å andra sidan inte spelat någon roll, för jag kände ändå inte igen mig. I och med att jag inte visste var jag befann mig spelade det ingen roll vart jag sprang, så länge det var bort från det huset!
Kroppen reagerade innan sinnet gjorde det och tog ett språng rakt upp i luften. Jag fick tag på en gren och började klättra. I närheten kring min vänstra fot kände jag vinddraget från något som for förbi i motsatt riktning. Jag kände adrenalinet inombords och tryckte ifrån hårt för att komma upp snabbare, bort från det där håriga vilddjuret som försökt hugga tag i mig. Väl en bit upp fortsatte jag framåt, från gren till gren, från träd till träd tills det plötsligt tog stopp. Det fanns inga fler träd framför mig, bara ett vidsträckt vatten. Trädet jag just nu höll mitt grepp om stod på gränsen till ett stort stup. Nedanför trädet dök den första vargen upp, en stor rödbrun en som tittade upp mot mig och morrade. Jag vände mig om och tog mig tillbaka till trädet bakom och spanade ut i skogen. Hade jag skakat av mig dom bakomvarande? Jag var inte säker... Men vet skulle jag ta vägen nu? Jag vände blicken först åt höger, sedan åt vänster. Höger kändes bättre.
Jag tittade ner och såg att den rödbruna vargen fått sällskap av en svart. De stod där, bägge två och tittade upp på mig. Den svarta morrade när jag mötte dess blick. Det var även nu det slog mig att jag satt x antal meter upp i ett träd! Det var nästan så att jag fick lite svindel. Jag brukar inte vara den som känner mig rädd för just höjder, men jag brukar å andra sidan inte befinna mig nästan längst upp i ett träd heller, hoppandes från träd till träd.
Det här måste vara en dröm! tänkte jag för mig själv. Annars hade jag aldrig hamnat i den här situationen...
Jag hörde hur det knakade till i skogen, från hållet där jag kommit. När jag kastade en blick däråt såg jag en hastig rörelse i trädkronorna. De var ikapp mig! Vart skulle jag ta vägen nu?
0 kommentar(er)
