Boken i sig är, som jag nog nämnt vid något tillfälle tidigare, en fjärde del i serien om Hungerspelen av Suzanne Collins. De tre första böckerna handlar om Katniss Everdeen som lever i Panems distrikt 12 och som tvingas slåss i de 74:e och 75:e upplagorna av det årliga Hungerspelet. Hungerspelen i sig är en sorts gladiator-kamp som utspelar sig i huvudstaden, där två barn/ungdomar från varje utav de tolv distrikten skall slåss på en arena tills endast en spelare är ensam kvar i livet. 

Balladen om sångfåglar och ormar utspelar sig ganska mycket tidigare, redan under spelens tionde år. Hungerspelen är alltså fortfarande väldigt "nytt" och ganska "primitivt" i jämförelse. Spelarna ses som djur snarare än atleter som ska in och slåss och förvaras exempelvis i en f.d. ap-bur på zoo efter att ha transporterats handfängslade med tåg i flera dagar utan mat. Även under tiden på zoo, vilket blir en utdragen vistelse, får spelarna så gott som svälta. Själv drog jag paralleller till andra världskriget och det kan mycket väl vara därifrån författaren fått sin inspiration?  

Samtidigt är det efterkrigstid, det var omkring tio år sedan inbördeskriget avslutades och många lever fortfarande fattigt. Familjen Snow, vilka man främst får följa, var tidigare på toppen rent ekonomiskt men är nu utblottade. De försöker hålla skenet uppe, men Coriolanus behöver verkligen den här chansen som mentor för en utav spelarna för att kunna få ett stipendium. Han vill nämligen fortsätta sin utbildning på universitetet, vilket han annars inte har råd med. Coriolanus får dock spelaren från det sämsta distriktet, tolfte - och dessutom den vanligtvis svagare av de två spelarna; tjejen. Den här typen av mentorskap är nytt för Hungerspelen, där mentorerna valts ut bland Akademins sistaårselever. Som mentor skall man bland annat förbereda sin spelare för tv-intervjuer vilka i sig skall väcka intresset hos tv-tittarna. Tittarsiffrorna har nämligen dalat och spelledarna försöker komma på nya innovationer för att få upp intresset för spelen. Mentorskapet och intervjuerna är två nya punkter, men man introducerar även ett bettingsystem samt ett sponsor-program vilka bägge är idéer som Coriolanus lagt fram. 

Boken i sig är uppdelade i tre delar där den första behandlar de ovan nämnda förberedelserna samt Coriolanus spirande vänskap med sin spelare Lucy Gray. Den andra delen beskriver själva Hungerspelen, där man till skillnad från böckerna om Katniss får följa spelen från utsidan. Mentorernas roll går över till att under dagtid följa spelen via storbildsskärm på akademin, där de även deltar i tv-intervjuer samt styr när deras spelare skall få ut sponsorgåvor i form av bröd, ost eller vatten. Man följer fortsatt Coriolanus och de hinder han utsätts för vid sidan av hungerspelen - den oro han känner över familjens ekonomiska problem samt Spelledare Gauls märkliga utmaningar och dekan Highbottoms ogillande kring hans uppenbara existens. 

Den tredje delen rör efterspelet av Hungerspelen. Coriolanus blir anklagad av dekan Highbottom för fusk och tvingas ansluta sig till fredsväktarna där han placeras i just distrikt 12. Han kan dock inte släppa tanken på Lucy Gray eller hur det vore att komma tillbaka till huvudstaden med än mer status i form av en officersutbildning...