En fråga från Fuel-box som ledde till lite längre svar än jag tänkt mig, så det fick ett eget inlägg!


Jag känner väl att man förändras ständigt - alla upplevelser man har för en på ett eller annat vis framåt. Kan därför inte påstå att det är någon särskild upplevelse som gjort att jag förändrats mer än någon annan.
Däremot när det kommer till händelser som påverkat mig... Det första jag kommer att tänka på är stormiga relationer - Michaela och Justina exempelvis, vilkar var två väldigt intensiva relationer. I bägge fallen hade jag väldigt svårt att säga nej och det blev ofta ganska hätska diskussioner oss emellan (särskilt mellan mig och Michaela som jag känt sedan mellanstadiet). Skillnaden dem emellan var att hittade Michaela på något så kunde jag säga nej, men hon lyckades tjata sig till ett ja. När det kommer till Justina kunde jag inte säga nej från första början.
Mycket därav jag fortfarande har svårt att säga nej till folk och även kan känna mig osäker på vad folk faktiskt tycker och tänker om mig när jag säger nej eller inte håller med om saker och ting. Jag vill verkligen vara omtyckt, men känner mig ofta osäker på om jag verkligen är det. "Sa jag är rätt där? Lät det bra? Hen tycker väl inte jag är fånig nu som tycker si eller så?"
Att bryta med de bägge har gjort att jag med tiden blivit starkare i mig själv - även om jag fortfarande kan känna mig osäker när det kommer till 'dominanta' personligheter. Jag låter ofta personer som tar mycket plats ta för sig istället för att själv hävda min plats och säga 'Hej - här är jag! Lyssna på mig, det här är min åsikt!". Det är även dessa två relationer som gör att jag inte vill pusha på för mycket heller, jag vill inte få andra att känna så som jag gjorde; att de gör saker och ting för att de måste eller för att göra mig glad. Även många gånger därför jag vill försäkra mig om att personens svar är något hen tycker känns ok, att det är något denne verkligen vill själv.

I samband med att jag sa upp relationerna med Michaela och Justina så verkar Justina nu ha gått vidare helt och hållet. Vi träffades en gång - tre eller fyra år efter att jag valde att avsluta relationen. Även om det gått ett par år så kände jag när jag träffade henne att jag inte fått såpass mycket space som jag faktiskt behövde för att kunna gå vidare. Vi hade inte haft kontakt alls under perioden 2005-2009 och ändå gick jag tillbaka till det där osäkra stadiet jag var i då och lät henne bestämma. Sen 2009 har jag dock inte haft kontakt med henne alls - annat än at jag följer henne på Instagram.
Michaela verkar dock inte ha släppt det hela fullt ut. Jag har fått ett fåtal meddelanden från henne där hon menar på att hon inte fattar helt och fullt varför vi inte har kontakt längre. Efter att jag skickat en förklaring till henne om min syn på varför jag sa upp kontakten med henne bad hon förvisso om ursäkt och förklarde i sin tur att hon inte förstått att det påverkat mig på det viset, vilket jag är tacksam över. Hon har även velat ses och prata om det hela, men med tanke på hur det gick i mötet med Justina så har jag hittills tackat nej. Jag har inte känt mig redo för det hela, så man kan väl säga att det här är en relation som fortfarande påverkar mig. På ett sätt vill jag umgås med henne, men samtidigt inte då jag som sagt fortfarande kan ha svårt att säga nej. Jag är orolig att hon ska börja påverka mig med sitt övertalande på samma sätt som tidigare.

Det finns alltså saker som påverkat mig - och fortfarande påverkar mig på ett sätt som jag inte vill.