elinaagren.blogg.se

6/3: Tidigare i år berättade bror min att han gjort testet för Mensa - och att han lyckades såpass bra att han fick alla rätt, vilket han fick hem ett diplom för! Jag kände väl lite som så att kan han så kan jag! Jag är ju lite sådan med vissa grejer att jag blir väldigt tävlingsinriktad, vill ju inte vara sämre så att säga... Därav beslutade jag mig för att ta en titt på Mensa och se vad som krävdes.
På Mensas hemsida fanns möjligheten att göra ett prov-test för att se om det ens var "värt" att boka ett test-datum. Jomen visst, "du beräknas ha 126 eller mer" dök det upp efter avslutat test. "Du har goda chanser att kvalificera dig för medlemskap i Mensa" följt av en länk till antagningstesten för att så att säga få ett säkert besked. Det fanns ett kommande test i Göteborg, dock var det redan fullbokat så jag har suttit och hållt lite koll på kommande tider. Kanske att någon avbokar sig? Eller skulle det kunna vara så att det kom upp fler tider i stan? Ska jag dra till Uddevalla eller Trollhättan och göra provet? Nja, så desperat känner jag inte att jag är, även om jag såklart vill ha det gjort nu, nu, nu!

25/3: Äntligen dök det upp en tid i Göteborg! Eller ja, två till och med, bägge den 19:e april. Jag bokade den tidigare av dem, kl 18 efter viss tvekan. Jag kände väl lite som så att ska jag verkligen go through with this? Kan jag inte bara glädjas åt min bror som kommit med i Mensa istället för att underminera hans framgång genom att själv göra testet?

Jag ville därav bara skita i det och gå vidare. Samtidigt vet jag med mig att jag kommer gräma mig över att jag inte ens försökte, som med så många andra saker, just för att jag i stunden blir rädd för att misslyckas. Det känns som att det är min rädsla som får mig att tro att jag inte gläds åt min brors resultat. Det är min rädsla som får mig att tro att jag gör det här av elakhet.

För ja, självklart är jag glad för min brors skull som lyckades och utan hans framgång hade jag inte ens kommit på tanken att själv försöka. Jag kan inte bli bättre än honom, han har som sagt redan maxat sitt testresultat vilket är fantastiskt.

Jag vill dock ändå göra ett försök och se om jag är värdig Mensa.

19/4: Hoppade av vagnen vid Opaltorget och trodde allt att jag skulle ha lite svårt att hitta - jag har ju verkligen noll lokalsinne! Tack och lov för kartor, dem kan jag iallafall utläsa...
Möttes i dörren av en väldigt proper herre i skjorta, kavaj och slips. Känns som att intelligenta människor har ett sätt att prata på, vilket han hade när han frågade om jag var här för provet. Jo, det var jag ju.
Då kan du slå dig ner här så länge! sa han och pekade mot en grupp bord med stolar och soffor.
Lite nervöst var det ändå, även om jag känt att jag inte anmält med utgångsläget att jag vill in i Mensa så vill jag samtidigt lyckas och få ett bra resultat. Liiite höga krav på mig själv också att nå upp till Victors fina poäng. Därav har jag försökt lugna mig själv med att om jag iallafall blir godkänd (och struntar i poängen) så har jag ju inte misslyckats.

Provet pågick i totalt en halvtimme, varav de första tio minuterna var information samt genomgång av tre test-frågor för att man skulle förstå upplägget. 20 minuter var sedan aktiv provtid.

Överlag upplevde jag frågorna lätta att se hur nästa steg skulle se ut. Det var dock två frågor som jag upplevde att jag körde fast på och sparade till sist. Hellre att jag löser de jag upplever enkla först och att den tid jag har kvar går åt till att lösa de jag upplever svåra - om jag har någon tid kvar. Jag tror dock att jag löste dem. Var dock på väg att ändra svaret på sista frågan, men precis då gick larmet och jag hann inte ändra.Lite surt om det nu blir ett ynka fel, eftersom jag inte hunnit ändra...
Svar kommer iallafall om 4-6 veckor - lite längre tid än jag trott att det skulle ta att få resultaten, men jaja. Ska bli spännande att se hur det landar!

Opaltorget