Tuff dag får jag säga! Jag har förvisso besökt lägren tidigare, om än för nästan exakt tretton år sedan. Då var jag nog lite mer avskärmad, visste väl att det skulle bli tufft och stängde därmed av lite. Vi hade ju förvisso svenkstalande guide, men han talade inte alltför bra svenksa och man fick verkligen koncentrera sig för att förstå vad han sa. Tappade man fokus var man borta! 

  

Idag blev det upphämtning på hotellet vid 8.45, chuffören var typ tio minuter sen men det gjorde inte så mycket. Första stopp: Aushwitz I. Efter samling samt utdelning av brickor med siffror på gick vi genom säkerhetskontrollen och in på området. Vi fick varsitt par hörlurar där man ställde in volymen för att kunna höra vår engelsktalande guide på bästa sätt. På Auschwitz tog vi en rundtur inne i om det blev fyra baracker som mer eller mindre gjorts om till museer. I de flesta var det foton och beskrivningar av vad som faktiskt pågått i lägren, men i en utav barackerna fanns även saker som samlats in från de deporterade. Glasögon, väskor, skor och konservburkar i olika montrar... Det var där någonstans man verkligen kände att det inte bara var fakta skrivet på ett papper eller en skylt - det blev verkligt på ett helt annat sätt! I och med att guiden var väldigt bra på att prata och beskriva så fick man även väldigt mycket mer förståelse för vad det hela faktiskt innebar.

Vi tog sedan vår minibuss vidare till Auschwitz II-Birkenau. Dessvärre fick vi inte ta med oss hörlurarna dit, men vi fick ändå en bra genomgång av lägret på något kortare tid än första lägret. Det var här jag hade min aha-upplevelse 2006 då vi fick gå upp i tornet vid ingången och se hela lägret. Det var först då jag förstod hur stort det hela faktiskt var!
Vi gick inte upp dit idag, utan började vår rundvandring med ett stopp på "perrongen" eller vad man ska kalla det. Det är väl en av de mer kända fotona från just Birkenau, tågspåret med "ingången" i bakgrunden. Därifrån tittade vi på ett par byggnader nazisterna bränt ner samt ett minnesmärke innan vi promenerade tillbaka för att titta på två träbaracker. Den ena innehöll tre långa rader med hål i för toaletter, den andra var fylld med träsängar i tre nivåer där de sovandes legat mellan fem och åtta personer i varje sängplan utan madrasser. 

Vi rundade sedan av och gick tillbaka till vår minibuss för återresa till Krakow. Vi var alla både mentalt och fysiskt trötta - man gick väldigt mycket och hade så gott som bara fem minuters paus mellan lägren där vi tryckte varsin fralla. Den mentala biten; ja... det var ju som sagt mycket som landade i huvudet, hur hårt livet verkligen var för dem som bodde, levde och arbetade i lägren. Som Tan sa på väg ut ur sista baracken på Birkenau; jag är SÅ glad att jag är född nu och inte då. 

Foton från Auschwitz I