Nu har vi hunnit med två biobesök under julledigheten, Micke och jag: Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton och Sing 2.
Ska vi börja med recensionen av Karl-Bertil?
Man kände absolut igen den klassiska sagan - grunden var sig lik med Karl-Bertil som jobbar extra på posten. Han har Robin Hood som idol och får idén att ta de rikastes julklappar och ge dessa till de fattiga genom att först posta dem till sig själv. Han går sedan runt som jultomte på själva julafton i de fattiga kvarteren och delar ut paketen till de mer behövande. Handlingen är så sett exakt densamma som i den tecknade filmen som brukar visas vid jul - inklusive många av replikerna är desamma: "Ska du lukta på glöggen, pöjk?", "Jag har närt en kommunist vid min barm!" och "Det var förbanne mig det finaste jag har hört sedan jag konfirmerades. Vill du ha ett fikon?" som exempel.
Dock har man behövt fylla ut med sidokaraktärer i form av bl.a. Robin Hood som syns betydligt mer men framförallt Vera som bor på ett sorts barnhem med sin sjuka lillasyster i väntan på att deras mamma ska komma och hämta dem. Vera tar ganska tidigt skydd i Karl-Bertils bil där hon stjäl hans plånbok och Robin Hood-tidning. De kommande dagarna fram till jul stöter de på varandra en del och man får även följa Veras och systerns oro över mammans frånvaro samt deras inte alltid så fina behandling på barnhemmet. Det är i dessa delar Micke upplevde storyn som betydligt mörkare än man är van vid - dock absolut sevärd! På nyårsdagen kommer han alltså ta mina päron med sig på bio i Borås för att få återuppleva det hela.
Dock har man behövt fylla ut med sidokaraktärer i form av bl.a. Robin Hood som syns betydligt mer men framförallt Vera som bor på ett sorts barnhem med sin sjuka lillasyster i väntan på att deras mamma ska komma och hämta dem. Vera tar ganska tidigt skydd i Karl-Bertils bil där hon stjäl hans plånbok och Robin Hood-tidning. De kommande dagarna fram till jul stöter de på varandra en del och man får även följa Veras och systerns oro över mammans frånvaro samt deras inte alltid så fina behandling på barnhemmet. Det är i dessa delar Micke upplevde storyn som betydligt mörkare än man är van vid - dock absolut sevärd! På nyårsdagen kommer han alltså ta mina päron med sig på bio i Borås för att få återuppleva det hela.
I salongen, redo för Karl-Bertil!
Sing 2 såg vi alltså idag.
Sing 2 såg vi alltså idag.
Ettan såg vi också på bio en gång i tiden, ihop med Tony om jag inte missminner mig. Vi tyckte då att den var väldigt bra och har de senaste veckorna sett fram emot denna uppföljare.
Filmen inleds på Moons Teater där man spelar Alice i Underlandet för fullsatt publik. I publiken sitter dagen till ära även en scout som jagar nya akter å sin chefs räkning; mediamogulen Jimmy Crystal. När Mr Moon ser scouten lämna teatern i förtid jagar han ikapp henne för en recension: gullig show, men inte tillräckligt bra för den stora världen.
Mr Moon säljer in för sin ensembel att de ska ta sig till Redshore City ändå för att framföra ett nummer för Jimmy Crystal trots scoutens hårda ord. Man tar sig dit och lyckas på något vis sälja in sin idé: ett storslaget rymdäventyr med sång, dans och framförallt den tillbakadragne rocklegenden Clay Calloway som inte synts till på 15 år! Jimmy Crystal blir helt såld och bestämmer sig för att sätta upp Mr Moons show mot att Calloway är med.
Inte oväntat blir det en del utmaningar, tvära kast och framförallt bra sång, men även lite vuxen-action och en del fina scener där man närapå fick en liten tår i ögat. Micke påstår at det är det bästa han sett på 10 år - den är även bättre än Röjar-Ralf och Dumma Mig som han hållt väldigt högt i den animerade världen. Själv kan jag hålla med om att den var väldigt bra och fin film, absolut sevärd!
Mr Moon säljer in för sin ensembel att de ska ta sig till Redshore City ändå för att framföra ett nummer för Jimmy Crystal trots scoutens hårda ord. Man tar sig dit och lyckas på något vis sälja in sin idé: ett storslaget rymdäventyr med sång, dans och framförallt den tillbakadragne rocklegenden Clay Calloway som inte synts till på 15 år! Jimmy Crystal blir helt såld och bestämmer sig för att sätta upp Mr Moons show mot att Calloway är med.
Inte oväntat blir det en del utmaningar, tvära kast och framförallt bra sång, men även lite vuxen-action och en del fina scener där man närapå fick en liten tår i ögat. Micke påstår at det är det bästa han sett på 10 år - den är även bättre än Röjar-Ralf och Dumma Mig som han hållt väldigt högt i den animerade världen. Själv kan jag hålla med om att den var väldigt bra och fin film, absolut sevärd!
0 kommentar(er)
