Nu har jag återigen varit inne lite extra på K-Rauta. Det är inte mycket mer än två-tre dagar i veckan med start för ungefär en månad sedan. Bloggen blir absolut lidande, känns lite som att jag inte riktigt orkat ta tag i den eller att jag haft så mycket att delge utöver att jag jobbat. 
Jag är allltjämt timanställd, vilket innebär att jag får de tider jag får. Sen i maj förra året har det varit otroligt lugnt på den fronten och jag har sökt annat vilket lett till två intervjuer; en på Bauhaus som jag inte hörde något från (to be honest - inte ledsen för det då det ändå inte hade funkat med tanke på transportsträckan framför allt) och en på Liseberg där jag inte gick vidare till någon andra intervju. Lite trist med Liseberg dock, det hade nog ändå varit ett jobb jag hade uppskattat även om det inte blev på just hotellet.
Nu har jag dock kommit igång på K-Rauta igen som sagt och framförallt känns det skönt att göra lite nytta igen! Man blir lite knäpp av att sitta hemma utan att tillföra särskilt mycket. Trots att jag lagat mat, diskat och tvättat så är det ju inte samma sak som att dra in pengar till den gemensamma ekonomin. 


Jag och Micke

Att vara tillbaka på K-Rauta har således både för och nackdelar; det är kul att komma ut och jobba, träffa goa kollegor och framförallt att dra sitt strå till stacken. Samtidigt är det en lite konstig känsla på ett sätt i och med att jag inte varit där på närmare ett år och mer eller mindre hade gett upp den  idén. Att nu "tänka om" och köra på igen - jag försöker fortfarande vänja mig vid det hela! Tack och lov har jag blivit väl mottagen av kollegorna, vilket känns skönt. 

Idag gjorde även SISU-dagen, K-Rautas klubbdag, comeback. Tidigare år har man haft en klubbdag på våren och en på hösten. I höstas hade man dock ingen klubbdag, så jag tror förhoppningen var att det skulle locka lite extra folk idag. Och visst hade vi att göra - det vällde in folk redan vid öppning! Jag och Micke hade varsin kassa och visst hade vi att göra men det var verkligen ingenting mot vad som kom under resten av dan. Man hade inte många andningshål från 11 kan jag ju säga...! Samtidigt är det det som gör det hela lite kul, man märker ju inte att klockan går på samma sätt. Hux flux hade två timmar försvunnit! Samtidigt kändes det i fötter efter ett tag och jag kan inte låta bli att tycka det var lite skönt när jag fick runda av efter 11 timmars jobb vid 18. Blev dock kvar en timme i lunchrummet, mest för att jag fick möjligheten att sitta ner och chilla med en del kollegor som var på rast! På vägen ut fick jag mig en korv av korvgrillar-gänget; Micke, Carro och Petter. Mumsigt och populärt. 

Nu är det docks att ge sig för ikväll - imorgon bitti öppnar jag kassan!